lördag 30 juli 2016

Då var det över

Sommarkonserterna i Simpan är över för i år. Va? Vad hände liksom? Tyckte sommaren startade nyss och nu sade de att det var sommarens sista konsert igår. Ni vet de där utomhuskonserterna vi brukar gå på. Ibland är musiken inte riktigt up my alley och ibland kan jag inte sitta still utan hoppar upp som en guttaperka. Igår var det en sån dag med Tribute to Journey.

I alla fall så är sommaren långt ifrån över!  Vi har minst två månader kvar av värme. Juli har redan slagit alla rekord i värme sedan 1995. Det är varmt OCH kladdigt. Känns som om man går omkring med en tung, blöt filt över sig. Som igår när vi stod i kön till insläppet till konserten så var jag genomblöt av svett. Kunde knappt röra mig. Var rädd för att jag skulle förvandlas till en gående fontän och bara spruta svett på alla som stod nära. Försökte le lite stelt och verka opåverkad. Och det var inte pga klimakteribesvären! Men det hjälper ju inte att man är 53 precis. Kände till och med att svetten rann ned mellan skinkorna. Tankarna snurrade när kön började röra på sig och jag funderade på om någon hörde att det började nästintill "plaska down there". Men det var lugnt. Phew!

Idag är det föreställning på Hartford Stage Theater igen. Två till och med. Liisa är med såklart och hon spelar Helen i Bye, Bye Birdie. Ni som känner till musikalen vet att den handlar om Elvis. Tillsammans med teatergruppen åkte de och såg den på Goodspeed Operahouse i East Haddam, CT. Så kul de hade. Dessutom har de varit och sett en Broadwayshow i NYC. Finding Neverland. Då grät Liisa.

Liisa har fått uppleva så mycket med Hartford Stage! Och hon är så tacksam för detta.

Nu kör vi bilder!

Här är en del av barnen i Hartford Stage Theater grupp. Liisa hittar ni på andra raden till vänster i en bajsgul (?) sjal.


Självklart bjuds det på pizza. What else liksom? Det är ju Amerika.

Från gårdagens konsert:

Liisa och hennes filt. OCH MOBIL!

Det var en hel del folk igår. I lilla Simpan.

Mor och dotter

Bra att sitta nära dessa med ballongen, så du hittar tillbaka till din plats ifall du irrat bort dig efter ett toabesök.




Här är jag svettig! Men kolla minen. Snacka om att påklistrat leende. Men vad gör man inte för kameran?

1 kommentar:

Unknown sa...

Fin bildkavalkad igen :) Avslutningsbilden är så himla bra på er alla...trots "linssiludes" påklistrade leende ;)

"I LOVE U SÅ SVETTA RINNER" <3