Mera marknadsföring, lite byråkrati och så ond axel, aj!

Kom på ytterligare en sak, vad gäller marknadsföring och det var när maken köpte en bil. När affären var klar och bilen skulle hämtas, så bad säljaren om att få ta ett kort på maken tillsammans med bilen. Visst, tänkte han, det kan han väl få göra utan en TANKE på vad de skulle ha ett kort på honom för. Nåja, det gick en tid och en dag låg det ett stort kuvert i brevlådan och då kom svaret, en almanacka med ett stort foto på maken, bilen och amerikanska flaggan i bakgrunden! Inte nog med det, chefen för denna bilaffär fick skylta med sin bild också och han som sålde bilen fick vara med på ett hörn han också, men bara med sitt namn. Så fiffiga som de är, så hade de försett denna gigantiska almanacka med magnet på baksidan, så att den lätt går att hänga upp på kylskåpet. Då kan ju ALLA se den. Här har jag upptäckt att man gärna "hänger i köket" och vad finns i köket om inte kyl och frys. Perfekt reklamplats. Om många har reagerat? O ja! Maken och jag har skrattat mycket åt denna bild, medan amerikanarna verkar tycka den är smakfull. Smaken är som baken. Lägger in en bild så får ni bedöma själva.

Vår almanacka på kylskåpsdörren.

Lite om mina erfarenheter kring byråkratin här. Igår var jag en sväng på banken och skulle överföra pengar till min son i Sverige. Det gick nämligen inte att göra det själv via internet. Absolut INTE enligt bankpersonalen, för tänk vad mycket som kan gå fel. Okej, jag tog med mig alla uppgifter så som IBAN, Swift (BIC), adresser, mitt pass med VISA och sonens namn. Tänkte fråga om de ville ha hans skonummer också, men jag insåg ganska snart att det var inte riktigt rätt tillfälle... I alla fall så hade jag skrivit ner allt prydligt på ett papper som bankpersonalen sedan skriver om på sitt papper för att SEDAN kunna knappa in det i systemet. Jag kan säga att jag var ju inte klar på 10 minuter, som jag lovade min ena dotter innan jag for. Det slutade med att hon fick gå och möta minstingen, som kom med skolbussen.

Till sist vill jag bara att någon där ute kan tycka synd om mig. Lite i alla fall. Jag sprang min vanliga runda igår och hunden var med såklart. Strax innan uppfarten till vårt hus, tog jag i och sprang, i mina mått mätt, FORT! Plötsligt tog det bara STOPP. Hunden korsade mina fötter och jag flög som en katapult och landade på höger axel. Aj det gjorde ont. Idag blir det inget gym för min del utan nu tar jag med mig hela familjen på restaurangbesök i Hartford. Det blir Black Eyed Sally´s. Kanske spelar de lite jazz ikväll ;)